casagrande.blogg.se

Innan vi faller. Jag är fast. Lämna hatet åt gamarna. Jag är fast. Lisa Nilsson & Joakim Berg vi hade allting. Jag är fast. Halvhyfsad låt ni gjort. Repeatknappen på Spotify har fått jobba likt värsta bästa Lalehupplägget.

Samtidigt så har Leksand gått fram till en 2-1 ledning mot Malmö i matchserien som jag sagt skall gå enkelt till Malmös favör. Det här har upprört en del av er läsare. Var i Sandviken i går för konsert med Bryan Adams men redan innan jag entrat min sektion, såklart vipsektionen så fick jag stå till svars för mina utsagor. Mannen i fråga är en vän som till vardags jobbar som advokat men nu gick han på med full åklagarkraft om att vi hade otalt med varandra. Försökte lugna ner honom & efter att en stund var han nöjd efter det att jag sagt till honom att dubbla pengarna på Malmö nu för det blir fortfarande en enkel resa för Malmö även om den blivit lite längre än tänkt.

Tillbaks till Sandviken & Göranssons Arena. Var inbjuden av en god vän som jobbar där. Här i bloggen kan vi kalla honom för Alpinisten. Det hade styrts med en rafflande tennisturnering för vårt gäng som ett första välkomnande till Sandviken. Vi blev indelade i två Davis Cup lag. Två dubblar i var & sedan en singelmatch. Total gameräkning var reglerna. Mitt lag i ledning med tre game inför min avslutande singelmatch. Nu gällde det att hålla undan i 30 minuter. På andra sidan nätet stod en högst medioker motståndare som vi här kan kalla för Flytmanen. Efter att ha spelat i fyra minuter så stod det 3-0 till Flytmannen. 27 minuter kvar & nu var det oavgjort i matchserien. Visste ju också att jag hade Alpinisten i mitt lag & trots att han inte bidragit nämnvärt i matchserien så skulle det bli en enorm storm om jag tappade fler games differens till Flytmannen. Någonstans där hittade jag några game till men han hittade 7 game till. Slutresultat 3-10. Bortdömd, oflyt & samtidigt en titt i mobilen för att beskåda V75 raden. Miss i sjätte avdelningen. Mierda.

 Men sen vände lördagen. Så kul att se en liten ort vid Sandviken leverera ett arrangemang i absolut världsklass. Så roligt att se vår egna Uppsala Alpinist regissera det hela. Så trevliga Sandviksbor. Själva konserten med Bryan Adams hörde jag i ärlighetens namn inte så mycket av då jag hamnade bredvid en kompis som hade dömt dagens tennismatch. Här i bloggen kan vi kalla honom för Den Oövervinnerlige. Han medgav på kvällen att det var han som hade dömt bort mig mot Flytmannen. Matchen hade pågått på tok för länge & dom visste att jag precis var tillbaks efter en långdragen knä, häl, rygg & armskada & att dom därför kunde stretcha ut på matchen. Samtidigt så hade dom också dömt mina bollar efter dom svarta badmintonlinjerna istället för efter dom dragna vita tennislinjerna. Jag hade i & för sig vetat om det hela tiden men ville verka som en schysst förlorare så jag lät det bara vara.

Så summa summarum, bortdömd men erkänd som egentlig segrare. Tack Sandviken, tack Alpinisten, Tack alla som var med igår, fantastiskt trevligt. Nu lite Lisa & Joakim & snart El Clasico med ena ögat på Arne Dahl.

Arrividerci.